Ibland händer det annorlunda saker i livet, som att jag häromdagen fick en förfrågan om att medverka som statist i en Wallander-film. Efter en kortare eftertanke och ingen övertalan så bestämde jag mig för att vara med, tänkt som en liten krydda i livet.
Förrutom att jag fick känna på livet som statist så visade det sig att scenen som jag skulle medverka kanske var den sista som gjordes av de brittiska Wallander-filmerna.
Kenneth Branagh som Kurt Wallander
Sista dagen med gänget
Idag var det sista inspelningsdagen av den brittiske versionen av Wallander och för huvudrollsinnehavaren Kenneth Branagh. Efteråt sista sceninspelningen i Ystad tackades han av filmteamet och andra skådespelarna med champagne och presenter.
Den 49-årige Irländske skådespelaren Kenneth Branagh var för mig okänd till namn men ansiktet välkänt från bl.a. filmen Harry Potter. Efter en snabb koll på Wikipedia visade det sig att han har en spännande yrkeserfarenhet och är mångfacetterad med även regissör och producent i bagaget, dessutom är han gift med Emma Thompson.
Kenneth Branagh visade sig vara en sympatisk man, han var positiv, glad och samarbetsvillig. Dessutom trotsade han autograf- och fotoförbud och tog sig tid till att prata med statister, skriva autografer och tillät sig fotograferas.
I Ystad Allehanda berättar han om sina ambitiösa förberedelser inför filmandet, att han tycker om Ystad, Kåseberga och gärna cyklar mycket. Han kan även tänka sig att spela in fler Wallander-filmer i framtiden om de som spelats in mottages väl av publiken.
Kenneth Branagh som Kurt Wallander, Källa: Ystad Allehanda
En dag som statist
Att vara statist är något som jag aldrig har haft ambitionen att bli men när jag nu för en gång skull hade tid och för en film som Wallander så var det ett enkelt beslut om att pröva. Väl på plats i Ystad imorse kl.06.00 fick jag och ett tjugotal andra statister serverad frukost, instruktioner om dagen och hur vi skulle leva oss in i rollerna men inte fick göra ifrån oss ett enda ljud under inspelningen. Sedan var det dags för kostymgenomgång och färd till inspelningsmiljön. Efter lite väl lång väntan för min del så fick jag ta plats i inspelningsmiljön och möta resten av filmteamet och skådespelarna. Tyvärr kan jag inte berätta något om scenerna eller vart detta ägde rum då vi fick signera avtal om tystnadsplikt, det enda jag kan säga är att filmen rullar upp på TV först om ett till två år.
Det som förvånade mig enormt var att allt var extremt proffsigt skött. Alla i filteamet hade sitt ansvar och brydde sig endast om det om ingen annan bad om hjälp; en fixade till sminket, en annan fixade till rekvisitan runt där vi satt och en tredje hade koll på statisterna. Som sann företagare tänkte jag att det inte är konstigt att filmerna blir dyra med tanke på all personal men å andra sidan så sköttes allt väldigt proffsigt och effektivt.
Statistlivet verkar vara en liten familjeklan för sig. Många kände varandra från tidigare filminspelningar och flera gjorde detta för rent nöje och filmintresse, även om alla givetvis är där för att främst få synas en liten stund på vita duken. Några pengar tjänar men inte på att vara statist, det lilla gaget om ett par hundralappar skänkte jag som med många andra till Läkare utan gränser.
Om du aldrig har prövat på så ta tillfället i akt, det är relativt enkelt och man kan registrera sig på olika sajter där filmbolagen letar efter statister. Även om jag troligen inte kommer att göra detta vid fler tillfällen då tid är en bristvara så kan jag rekommendera det eftersom det var både kul och spännande att få inblick i en annan bransch och värld.